Minnen som för mej tillbaks i tiden, vackra minnen och en stillsam eftertänksamhet,
att villkoren är olika för oss människor.
Vill att andra ska se olika sidor av landet som tog mej med storm, Nepal ♥
Människorna som ofta var fattiga, men det fanns något milt och förnöjsamt i deras blick.
Inte alltid, det får man inte blunda för.
Alla möten jag gjorde, nyfikenheten från båda håll.
& hela tiden så möttes man av den finaste hälsning jag vet : Namaste.
Där man sätter ihop sina händer, böjer sig lite framåt, möter varandras ögon och hälsar mjukt.
Bergen jag vandrade i, vyer jag såg, med bergen i fjärran som räckte ända upp i himlen.
Kom ihåg när jag stod där en dag och vi hade vandrat halva dagen och kom upp på himmelsplatån.
En euforiskt känsla av tacksamhet och med tårar i mina ögon, att jag fick vara med om det här äventyret.
Harmoni och ett lugn när vi vandrade fram i solen mellan bergstopparna på stigar mellan byarna.
Människor som satt framför sina enkla hus, som alltid följde oss med blicken med nyfikenhet och vi hälsade på varandra : Namaste. Så många gångar mina händer fördes ihop, till denna fina hälsning.
Kathmandu, storstan, som var helt galet crazy och så färgstark, för en Norrlandsflicka från Sundsvall.
Heliga män som vandrade omkring på gatan, en kakafoni av tutande bilar och mitt i allt en ko som masade sig fram långsamt. Försäljare av äpplen och annan frukt, kläder för turister och dom heliga kvarter där blomman tagestes fanns i kransar. Vackra människor som gick med lätta fötter, både unga och lite gamlare med fina levnadsrynkor, kanske vacker för att dom log så mjukt, människorna från Nepal.
Välkommen att se mina bilder
Namaste, hälsar jag er!
